Kilians Mamma! ♡

”Mamma det enda monster som finns här hemma är ju jag”

Så sa han när vi skulle lägga oss häromdagen. Kilian är inne i en period när han är jättemörkrädd.

Och jag förstår honom till hundra procent. Jag är livrädd, har alltid varit och kommer alltid vara för mörker.

spelar ingen roll hur många gånger jag upprepar för mig själv: ”jag är inte rädd jag kan vara i mörker”  och lika lite som det hjälper för Stig Helmer hjälper det för mig. Vad är det som gör att man är rädd för mörker? Och varför är inte alla det? Alla vet ju att boogieman och läskiga småtjejer i nattlinne bor i mörkret.

Och värre blir det eftersom jag älskar skräckfilm, alltså verkligen älskar. Tills den är slut, då ångar jag mig i flera veckor och inbillar mig att jag ser saker i mörkret.

Kan det vara mitt fel att Kilian är mörkrädd? Har jag smittat av mig?

Jag försöker ju självklart att inte visa mina rädslor för honom, men jag är ju faktiskt livrädd.

Och Gud nåde den som lägger upp filmer på fb på typ gulliga får och så helt plötsligt kommer hon från ”the ring” framhoppandes i rutan och skrämmer livet ur en… Hjärtat har tagit både en och två turer till halsgropen och vänt..

Men som min syster sa när vi va små, det är ju precis som på dagen fast lite mörkare. Och hemma hos oss har vi bara vårt eget lilla monster ♡