Precis så blev jag beskriven här om dagen, som ett barn dagarna innan julafton. Det låter ju åtminstånde bättre än en hög ekorre som jag också fått höra någon gång.
Men varför är det så? varför är jag alltid igång i hundraåttio 23 av dygnets 24 timmar? Kan aldrig sitta still, blir lätt uttråkad, älskar att fara och flänga, utflykter borde bli mitt mellan namn.
Sen blir det inte bättre av att jag pratar hela tiden, konstant och väldigt fort!
Den som hör vad jag säger ska vara glad, eller inte. Ibland undrar jag om alla människor jag pratat med hör väldigt långsamt?
Så videobloggar är något man aldrig kommer se mig göra, för er skull!
Sen kan jag förstå att dom som träffar mig för första gången önskar att dom kunde spola tillbaka tiden.
Och mest synd är det egentligen om mina kollegor, som tvingas höra på mig vareviga dag, dag in och dag ut… Eller vad säger ni M1 och I3?
Sen väldigt ofta säger jag något kul i mitt huvud och skrattar åt mina egna skämt och bara antar att dom jag är med har läst mina tankar och då blir jag så frustrerad när dom inte skrattar med mig, utan åt mig..
Så vänta bara tills julen närmar sig så ska ni få se på hög ekorre!
Jag gillar ekorrar.