Kilians Mamma! ♡

Jag minns det tydligt som om det var igår, vi var alla samlade i vardagsrummet med röda väggar och grön heltäckningsmatta, pappa sa att det var strömavbrott och att tv:n inte funkade. Så där satt vi hela familjen, pappa, mamma, Emelie, Jossan och jag och tittade på varandra. Som om jorden gått under när tv:n inte funkade, men jorden skulle snart få ett nytt liv, i form utav vår lillebror som dom berätta för oss! Mitt 7 åriga liv fick en helt ny innebörd, jag skulle bli storasyster, min högsta önskan, jag skulle ge bort alla mina dockor i utbyte mot en bebis! Så lycklig var jag!

Och idag gick han ut från skolan, med studentmössan på huvudet, en stolt hållning och ett nöjt leende på läpparna! Champagnen flödade, blommor delades ut, kort knäpptes, hängen runt halsen, lyckönskningar och hurra dånade och studenter som inte annat än log fyllde parkeringen!

Han klarade det! Och inte bara det, han fick även ett stipendium!

Ja ni läste rätt, ett stipendium. Som bara två personer på hela skolan fick, och min lillebror var en utav dom! Som tårarna sprutade, och jag och mamma kunde inte titta på varandra utan att börja tjuta igen.

Han belönades med ett stipendium, och inte vilket som helst! Det finns säkert dom som får stipendium för att man har MVG i alla ämnen, kommer på varenda lektion och ger röda äpplen till lärarna varje dag, superduktiga!

Men det är inte dom som förtjänar det, utan dom som verkligen har kämpat och krigat sig fram genom sin skolgång, motbevisat alla genom att kör sitt race och gå ut gymnasiet med ett jävlaranamma och betyg!

Och det var precis det han gjorde, kämpade och motbevisade!

Han gjorde det, för han har tagit studenten, fy fan va han är bra ♡