Okej, vi står nu inför ett problem. Eller nej, det är inget problem! För alla andra verkar det vara ett problem men för dom inblandade är det som en droppe i havet. Kilian som fyller 4 år sover fortfarande i vår säng.
Och när jag skriver vår så menar jag min, den stackars pappan får sova gott i soffan medans jag och lilleman snarkar ikapp i sängen.
Och uppenbarligen är detta fel. Han är stor och ska sova i egen säng.
Absolut, jag håller med! Men sover han i min säng så sover han längre på morgonen och tryggare på natten. Och jag värderar min egen sömn ganska högt och tar därför the easy way out.
Men nu när vi flyttar ska han få det största rummet och vi ska försöka att han ska sova i egen säng. Lycka till säger jag bara.
Jag sov hos mina föräldrar jättelänge, och se på mig. Inte sover jag hos mamma längre.
Sen är det en vanesak också. Jag och Kilian har sovit i samma säng nästan varje dag i 4 års tid, de gånger jag sovit utan honom kan jag räkna på mina fingrar. Så jag är så van att sova bredvid honom och han bredvid mig. Och som sagt, jag tror inte att han kommer sova i min säng när han är 25..
Senaste kommentarer